Kortfattad summering om en teori jag har om varför olika människor reagerar på det sättet de gör när man konfronterar dem; verbalt eller fysiskt.
Denna teori har jag funderat på stundvis under ett par år, men har aldrig kommit för mig att skriva ner den. Teorin består utav 3 stycken grundpunkter, men för att kunna förklara dem korrekt krävs nog att jag förklarar lite utav min filosofi kring verbalt och fysiskt våld. Kortfattat så är den som följande citat:
”Verbal violence is a waste of words, physical violence is a waste of flesh.” ~ Damian Marley
Definitionen av våld:
”Våld är i juridisk mening vanligen varje användning av mekanisk kraft mot person eller sak, som antingen innefattar misshandel av personen, respektive skadegörelse å saken eller i allt fall, där åtgärden riktar sig mot sak, är av större betydenhet respektive, där åtgärden riktar sig mot person, tjänar till att övervinna ett motstånd från dennes sida. Våldet måste dock inte ha ett syfte. Våldet behöver inte vara stort för att vara våld – redan att till exempel hålla i någons tröja är att anse så som våld. Psykiskt våld innebär att en person försätter annan person i sådant sinnestillstånd att han/hon inte förmår freda sig, och eller därvidlag lider men. Att medelst betydande ansträngning bända upp en dörr innefattar alltså ett våld, av vem om dörren icke därigenom lidit skada. Att rycka och slita i en persons kläder likaså.
- Den aggressive
Den personen som blir aggressiv när denne blir konfronterad är de du ser slå någon i ansiktet för att den känner sig förolämpad. Ofta så är detta dock ett tecken på osäkerhet, antingen dålig självkänsla eller att man känner att man inte kan använda sig utav ord för att försvara sig. Men denna typen av person kan även använda sin aggressiva sida för att börja skrika när man får slut på argument i en argumentation. Alltså att denne känner att man har slut på ord eller argument, och tar till sin aggressiva sida för att försöka vinna konversationen på detta vis. Detta tolkar många som ett tecken på låg intelligens, men det kan mycket väl vara så att personen i fråga bara har dåligt självförtroende och inte vågar uttrycka sig på grund av att man är rädd. - Den passiva
Den passiva typen är ofta den som springer ifrån all sorts konfrontation, eller gömmer sig. Man kan gömma sig på olika sätt, som att agera barnsligt, skämta bort saker eller byta samtalsämne eftersom man även i detta fallet antagligen har dålig självkänsla och inte vågar ge sig in i en situation där man känner sig utsatt, dessa personer mår ofta dåligt efteråt. Man kan även vara passiv genom att direkt bli defensiv genom att börja ursäkta sig, förklara bort allting eller bara neka till allt. I fysiska våld situationer är dessa människor som springer iväg. Detta behöver inte vara ett tecken på feghet, utan kan även vara ett tecken på intelligens. Personen i fråga har räknat ut att oddsen inte är på dennes sida och väljer att hellre ”fly än illa fäkta” som man uttrycker det. - Den pacifistiska
Detta är en person som gör ett medvetet val att inte använda något fysiskt våld, men gärna argumenterar för sin sak och inte heller uttrycker de andra två typernas karaktäristiska drag, utan tror på att man kan diskutera sig fram till en lösning på ett fredligt sätt.
Man borde inte blanda ihop denna typen av konfrontations personlighet med den ovanstående för de är två skilda saker. Det som framför allt ger dessa människor övertaget i en konfrontation eller argumentation är att de har gjort ett medvetet val att inte bruka våld, fysiskt eller verbalt och kan på så sätt låta intellektet styra och inte känslor.
Pacifism borde handla lika mycket om att inte bruka verbalt våld i form av förolämpningar, hot och namn kallning som den handlar om att inte använda något fysiskt våld emot någon.




SocialVibe